|
||||
9 sekunder Konsthall 1.0, Jönköping
Flera bilder följer varandra. Ansiktet förändras, hennes ansiktsdrag avslöjar plötsligt att hon är på väg att börja skratta. Och sen brister det, hon kan inte hålla sig allvarlig längre. Bilderna är en sekvens, varje bild täcker ett fönster. Fönsterrutorna på den lilla brovaktarstugan i Jönköping blir till rutor i en film. På ena sidan huset möter man den allvarliga flickan och när man svänger runt till andra sidan möter man henne storskrattande. Eller så möter man den skrattande personen först och upptäcker sedan den allvarsamma, beroende på varifrån man kommer.
Några bilder är nästan identiska, men det finns små skillnader i uttryck. Ansiktet, där näst intill osynliga rörelser avslöjar ens inre stämningar. I somras fotograferade jag en grupp unga flickor. Jag fotograferar dem en och en, och bad de andra kompisarna att samtidigt vara med i rummet. De skulle vara allvarliga framför kameran. Men med alla kompisar i samma rum gick det inte att hålla sig allvarlig länge. Flickan på bilderna är i en ålder som är en brytpunkt mellan barndom och ungdom. Då man börjar bli mer självmedveten. Då man vill ha kontroll över sig själv. Samtidigt är man så mycket barn, vill leka, bara vara. Tack till Tove!
« Tillbaka till Konstprojektsidan
|
||||
